Vart tar tiden vägen!?

Oj..., vad tiden går :/
Hela sommaren har jag tänkt "det HÄR ska jag blogga om!", sen har jag kastats in i något nytt projekt och glömt av det till nästa "men det HÄR!".
Nytt jobb kan göra så med tiden du är vaken. Hus och trädgård också. Man hinner liksom inte påbörja och framför allt inte slutföra någonting. Jag hatar det.

Fast det är ändå bra att saker tar lite längre tid att komma igång med än vad man tänkt ibland. Som trädgården. Där hade jag en perfekt vision om hur den skulle se ut efter ett par veckor med fingrarna i jorden. Där sket jag mig rejält.
För det första var förhoppningen om ett par veckor galet tidsoptimistisk, för det andra är jag glad över att vi inte hann göra som vi tänkt från början för då hade vi fått göra om allt nu.
Det tar ett tag att upptäcka var man rör sig mest i trädgården, att komposten kanske ska ligga i anslutning till grönsakslandet istället för på andra sidan tomten, att det kanske är viktigare med en riktig parkering än att måla om garaget invändigt och att vi ska koncentrera oss på att bekämpa mullvadar istället för sork. Det har katten bevisat nästan dagligen när hon levererat det hon hittat på sina matrundor. I våras såg gräsmattan ut som en puckelpist.
Katten har eliminerat många av orsakerna till detta.

Vad vi så här i efterhand kommit fram till är att vi iaf har hunnit göra en grund för hur trädgården ska fixas nästa sommar. För nu är den här sommaren snart slut och det är behagligare att fortsätta inomhus. I våras kände jag att jag nästan var klar med alla inomhusprojekt men så var det inte. Eller som pappa sa: när du är klar med ett jobb har du fått tio nya.
Många projekt bestämmer du inte ens själv över. Det gör huset åt dig.
Som när den gamla hydrotanken började läcka i källaren. Då slängde rörläggaren ut den och vi kom på att han kunde bocka till rören i ena badrummet när han ändå var här så vi kunde ta in badkaret som stått i garaget. Medföljande projekt blir att måla om i badrummet, flytta ner tvättmaskinen i den oanvända tvättstugan, rensa ur ventilen och dra ett rör till torktumlaren, röja bort gamla skåp i källaren och flytta frysboxen. Precis, ett jobb ger tio nya...
Och så ska jag klura ut hur jag ska lyckas slipa och måla om trappen till övervåningen med två illrar, en katt och tre vuxna som använder den dagligen. Med färg som torkar långsamt.

Dessa världsproblem...

Den övergivna trädgården

Har inte bloggat på ett bra tag nu. Status:
Det beror på att jag har har legat med röven i vädret och rensat ogräs i ett par veckor, samtidigt som jag tänkt att "det HÄR måste jag skriva om i bloggen"...
Sen har jag kommit till en ny bit i den övergivna trädgården som behöver saneras från tre somrar dött ogräs och små, små djävulsplantor (brännässlor) och glömt av det och sen fått dåligt samvete när jag kommit på det igen.

Jag har lyckats rensa fram massa blommor och jordgubbsplantor som jag behandlar ungefär så som jag hade behandlat en övergiven kattunge om jag hittat en. Så jordgubbsplantorna har fått flytta till sina andra övergivna kompisar på kullen till jordkällaren och 15 av de tre miljoner lupinplantorna har fått en egen rabatt som ska skärma av potatislandet från resten av trädgården. Potatislandet är just nu inget bra ställe för potatisar utan innehåller mest gammalt skrot, hyfsat stora stenar och gammal ved.

Av foton som jag tog när vi var vid huset och bestämde att det var vårt hus fast ingen visste om det ännu har jag lyckats lokalisera och rensa fram pioner. Det verkar vara en hel vetenskap att flytta pioner utan att dom märker det, men jag tänkte att om jag gör det astidigt på morgonen, typ kl 06 när sambon åkt till jobbet och dom fortfarande sover...??

Godis varje dag!

Vi har en speciell burk i köket, med hjärtan på. Alla har stenkoll på vad som finns i den burken och om du tar av locket på den skriker katten och illern står på bakbenen och väntar.
På godis!!!!


























Vi använder belöningssystemet väldigt ofta i huset på landet. Lite för att vi tycker om att skämma bort men mest för att det är så man talar om för en iller vad som är ok och inte. Bita i foten = inget gos och godis. Nosa på foten utan gnag = massa gos och godis.
Eftersom katten och illern har nån slags osynlig tråd mellan sig och aldrig är långt ifrån varandra så får katten godis varje gång hon ser att illern får. Hon har ingen aning om varför men verkar vara nöjd med systemet ;)

A stress free zone

Jag har en plan för vår trädgård ute i skogen. Där ska det rymmas löjligt många odlingsplatser till alla grönsaker och bärbuskar, ett stort jordgubbsland över kullen till jordkällaren, sköna skuggiga viloplatser, torkställning till tvätten, en paviljong till kaffepauser, en grillplats, en koja av lätterväxter och många stressfria zoner.
Ni hajar att jag vill bli av med snön och tjälen i marken nu va? ;)

Jag har suttit och fullkomligt knarkat tips, idéer och bilder på pallkragar, växthus och viloplatser hela vintern nu och längtar efter att få börja snickra ihop fågelholkar och gräva upp växter och buskar i den igenvuxna trädgården som fått växa fritt under de två år som huset var obebott. Blir det som jag tänkt kommer vi inte behöva köpa en enda grönsak eller krydda längre utan kommer kunna hämta allt direkt från trädgården, eller till nästa vinter, i frysen eller matkällaren.

På nätet har jag också hittat mängder av sköna skyltar att placera ut i trädgården. Så kallad utredning (möbler och lullull inomhus = inredning, utomhus = utredning). Små budskap som ska påminna om varför trädgården egentligen finns: för att varva ner. För att rensa ogräs och pyssla om blommorna är terapi för mig. Lite samma som det har varit att se till att småfåglarna kunnat äta massa frön och brödbitar hela vintern. Ren njutning egentligen =) Och jag tycker faktiskt att nötskrikorna som kommer varje dag är liiite tjockare nu än dom var i höstas.
Och på tal om höst så gör jag gärna en mugg te av växter och örter då som jag själv samlat in och torkat. Helt enkelt bara för att det är terapi för själen.

Jag vägrar!

När i självaste hel***e ska snön försvinna hemma egentligen? Bläddrade i en trädgårdstidning igår kväll och läste om vad som bör göras i trädgården nu: beskära och eventuellt flytta bärbuskar, plantera in förgrodda växter i växthuset, kratta bort löv och sätta lökar. Sätta lökar?!? Med spett eller?? Där det är som värst har vi fortfarande ett 1,5 dm isigt snötäcke och jag tror det ligger kvar där bara för att jävlas. På riktigt.

Min dröm är att kunna arbeta hemifrån med alla olika projekt jag ibland rusar och ibland tassar in i. Att kunna kombinera hemmaliv med arbetsliv och bara må bra under tiden. Vi kan säga att om jag har en 40-årskris så resulterar den i att jag INTE fixar tanken på att behöva vara hemifrån 07-18 fem dagar i veckan längre. Jag har redan gjort det där och jag är TRÖTT på det! Varför ska man tvärvägra sitt liv för att få en fast summa den 25:e varje månad genom att göra något man är trött på? Jag har lovat mig själv att aldrig mer behöva gå och lägga mig på kvällen och må illa över ett jobb jag ska iväg till tidigt på morgonen. Ett jobb där jag gör samma sak dag efter dag och inte utvecklas av. Speciellt inte med en kvinnlig chef för det har jag haft två gånger och båda gångerna har jag velat hänga mig minst en gång varje dag.

I huset med tusen möjligheter kan jag få gott om plats med min klädfirma igen. Och nästa vecka (minusgrader eller inte) ska jag röja ur och måla ett av garagen. Där ska jag och en vän renovera möbler som ingen ville ha längre så att dom kan få bli underbara och känna sig fina igen hos nån människa som uppskattar dom. Och jag känner att det kommer funka! För så är det! Jag har ingen plan B (jo, det har jag egentligen men det är att gå runt och klappa djur hela dagarna i Slottskogen och såna jobb finns bara i Ankeborg), så alternativet att det inte funkar finns inte.

Jag vill bara få leva och må bra under tiden och ha roligt med människor jag trivs med och OM det skulle innebära att jag inte får mina stadiga tjugonånting lappar den 25:e så äter jag hellre nudlar med rak rygg än blir rövknullad med oxfilé!

Årets första grillkväll

Har en underbar helg med helsköna vänner i huset på landet. Det är så underbart att umgås med okomplicerade människor =)
Kallt ute men soligt och det börjar faktiskt ta lite på snön som fortfarande ligger här.
Igår skottade vi rent på grillplatsen, ställde ut en eldningskorg för värme och stod och grillade älg till ljudet av smällare i mörkret. Jag misstänker starkt att det fyrades av en och annan bössa här ute i vildmarken. Inga mesiga raketer här inte!

Vi har hittat en gård inte långt härifrån som föder upp bisonoxar och säljer köttet i sin gårdsbutik. Dom anordnar även bisonsafari så man får träffa djuren och se att dom lever gott på gården innan dom slaktas. Dom säljer även älg- och nötkött och lite ost och korv som en annan lokal producent tillverkat. Då vi äter väldigt lite kött ger jag gärna en hundring eller två extra för att handla av dom och vet också att det är djur som vårdats med kärlek i en miljö som efterliknats den dom är vana vid. Nu blev det älgkött som vi fick handlat och lagt på grillen igår. Med en laddning hasselbackspotatis och sås med trattkantareller. Dio blev erbjuden en bit rått kött men ruskade på huvudet och sprang iväg. Älg passade inte, däremot skogsmusen vi fångade i höstas..

.





En tur till uterummet med en mugg kaffe nu. Vi har iaf sommarvärme där på dagarna men jag längtar att få snickra upp paviljongen på gräsmattan och sitta i skuggan med en kall öl efter att ha klippt gräsmattan. Känns låååååångt dit.

Hur bekväm får man bli?

I dagens läge är det lätt att avstå sin "medborgliga plikt" genom att koppla upp sig på nätet, det är ju så bekvämt. Många tycker att dom gör ett mycket kraftfullt statement genom att sätta en like till en barn- eller djurbild på Facebook eller kanske det bästa av allt: rösta på Aftonbladet!
Vi vet ju så väl att 1 like = 10 000 prairs inte funkar i praktiken. Det kan man räkna ut med njuren efter en skaplig kräftskiva. 1 like får inte heller cancerceller att gå upp i rök eller en djurplågare att plötsligt börja misshandla sig själv. Även fast det är en angenäm tanke.
Ska vi inte ta och göra så här istället?:

Barncancerfonden PG: 902090-0
Cancerfonden PG: 901986-0
Läkare utan gränser PG: 900603-2
Hjärt-Lungfonden PG: 90 91 92-7
Friends mot mobbing PG: 90 05 27-3
Naturskyddsföreningen PG: 90 19 09-2