tisdag 26 februari 2013

En virtuellt utdelad lavett

(Januari)
Den här bloggen är tänkt att handla om vårt hus, trädgården, ett och annat gammalt husmorsknep och vårt sätt att kämpa ihop oss mot världen en smula. Men jag kan inte hålla mig längre. Jag måste in och kötta i det här.
Alltså...
Facebook är ett fenomen i sig, som gör att vi människor på något sätt öppnar upp oss mer än vi kanske planerat från början. Vem hade egentligen intresse av att lägga upp sina frukostbilder i offentligheten för några år sedan, vilket idag är helt normalt. Jag har själv postat min frukostmosbricka och kaffe nån gång. Kanske inte så roligt och intressant, men tydligen normalt. Men NÄR FAN blev (och nu riktar jag mig till många föräldrar) deras barns hälsostatusar något som måste beskrivas in i minsta detalj!? Bilder på snoriga näsor och mat i hela ansiktet utom i munnen är något jag kan ta. Jag tycker inte om det, jag ser absolut inte charmen i det, men jag kan ta det. Föräldrarna och moster tycker säkert att det är jättegulligt.
Att däremot minutiöst beskriva feberyra, anfall, kollapser, ambulansfärder, myndighetskrångel och sjukhusbesök...

INTE OK!!

Är det föräldraansvar att skrika ut ytterst personliga händelser för halva världen utan barnets tillstånd och i många fall mindre vetande? Är det föräldraansvar att jag vet lika mycket om barnets hälsostatus som läkaren gör? Hade denna förälder annonserat journalen i Aftonbladet om inte FB funnits? Jag inbillar mig i min enfald att så inte är fallet.
Hade jag fått veta i vuxen ålder att mina föräldrar gjort så mot mig när jag var liten hade jag blivit totalt galen. Jag hade heller inte velat ha badbilder, blöjbilder eller tidigare omskriven snorbild uppladdad när jag som fjortonåring varit ytterst känslig med vad mina vänner säger och tycker. Eller den där tre år äldre killen som man tycker är så jäkla snygg.

Så jag blir faktiskt riktigt jävla förbannad varje gång jag läser om en förälders jobbiga natt med läkarsamtal och akutoperationer. Det är INTE att skydda sitt barn, det är att utsätta det för möjlig skam i framtiden.
Jag förstår det inte.

Sen har jag iofs aldrig förstått den friska pausen vissa får för att kunna skriva en status om sin sjukdom när dom ligger och spyr på dass i kräksjukan heller. Men det kanske är normalt idag...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar