Mañana på landet

(Oktober 2012)
I stan är man van vid att det går snabbt (om man inte ska igenom Tingstadstunneln
i rusningstrafik för då går det snigellångsamt). På landet börjar jag vänja mig
vid att det är mañana om man vill få hjälp av någon annan än grannen. I en månad
(i nutid korrigerat till fem) har jag försökt få hit firman som installerade
ytjordvärmen för ett par år sedan så dom kan förklara hur den funkar och vad man
bör göra och framför allt inte bör göra. Dom har vansinniga problem med att få
tiden att räcka till för ett besök på tio minuter. Stadsmänniskan i mig kokar och
tycker det är konstigt att dom har tid att annonsera efter fler kunder i
lokaltidningen när dom har så ont om tid till de befintliga. Eller så hänger det
helt enkelt på att detta är ett besök som inte kan faktureras om man bara ska
visa någon hur ett redan betalt jobb ska underhållas.
Kaffe på det.

Jag kommer också få vänta på, alternativt se mig i månen efter, att leta upp
trattkantareller som jag hoppas står och väntar i skogen. Det har blivit älgjakt
och det pangas lite då och då där borta bakom granarna. Jag hade en plan om att
dra på mig en mössa med orange pälsöron, en övningskörningsväst och boomboxen på
ryggen för att få plockat de där trattkantarellerna men inser att det nog skiter
sig. När det finns massa skog runt omkring som innehåller god och gratis svamp
som jag gärna torkat eller förvällt för att ha under vintern känns det lite
orättvist. Kunde vi inte fått varannan dag, svampplockarna och älgjägarna?