Efter ett års sporadiskt husletande stod det bara där. Vårt hus.
Stort, perfekt läge, med igenvuxen trädgård och ganska fult till utseendet. Som en stor Barbapapa som växt upp ur jorden, men ändå ganska stolt för att vara en rosa koloss med röd grund och tillhörande rött garage (med rosa grund för att hålla temat).
Skräcken som ganska omgående kom krypande över att "vårt hus" fanns tillgängligt för andra spekulanter slog till så fort vi klev ur bilen. Det var ju vårt hus!
Att det stått tomt i två år och verkat omöjligt att sälja födde tanken: "Vad är haken?". Bortsett från att allt (!) var rosa (och då menar jag allt, även taket i garaget) var det ett perfekt hus som fullkomligt skrek ut: "Här är jag, bo i mig, jag tycker om dig!"
Just den känslan slog emot mig så fort jag klev in i farstun. Det här var ett hus med värme och kärlek. Det strömmade ut bra energier ur varje rosa vrå. Vi sa ja tack redan på gräsmattan, sen följde en månads nagelgnagande för att få lägenheten vi bodde i såld så fort som möjligt så vi kunde köpa huset som vi ansåg redan var vårt.
Nu har vi nycklarna, sista lasset har gått.
Livet på landet kan börja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar